French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | After the Bath | La baigneuse blonde | Portrait of Ambroise Vollard, | Landschaft bei Cagnes | Dance in the Country |
Related Artists:
William Scrots
William (or Guillim) Scrots (or Scrotes or Stretes) (active 1537-1553) was a painter of the Tudor court and an exponent of the Mannerist style of painting in the Netherlands. He is first heard of when appointed a court painter to Mary of Habsburg, Regent of the Netherlands, in 1537. In England, he followed Hans Holbein as King's Painter to Henry VIII in 1546, with a substantial annual salary of £62 10s, over twice as much as Holbein's thirty pounds a year. He continued in this role during the reign of the boy king Edward VI. His salary was stopped on Edward's death in 1553, after which it is not known what became of him, though it is presumed he left England. Edward VI, attributed to Scrots, Hampton Court. Portrait of Edward VI in distorted perspective, 1546.Little more is known of Scrots than that his paintings showed an interest in ingenious techniques and detailed accessories. Scrots was paid 50 marks in 1551 for three "great tables", two of which were portraits of Edward delivered to the ambassadors Thomas Hoby and John Mason as gifts for foreign monarchs, and the third a "picture of the late earle of Surrey attainted." Two full-length portraits of Edward VI in a pose similar to that of Holbein's portrait of his father, one now in the Royal Collection (left) and another now in the Louvre (below), are attributed to Scrots and are likely to be these two paintings. Scrots also painted an anamorphic profile of Edward VI, distorted so that it is impossible to view it normally except from a special angle to the side. This optical trick is similar to that used by Holbein in his painting The Ambassadors and in contemporary portraits of Francis I and Ferdinand I. Later, when the painting was exhibited at Whitehall Palace in the winter of 1591-92, it created a sensation, and important visitors were all taken to see it.
Szymon Boguszowicz
painted Tsarina Marina Mniszech in coronation robes in1606
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.